SKOGSTRÄDGÅRDEN OCH DESS PLATS I PERMAKULTUR
Man kan fråga sig om skogsträdgården har någon viktig plats i nordisk permakultur. Jag menar det. Jag ser den som ett produktivt system, med stor förmåga att bygga upp resurser och med stora möjligheter att visa permakulturprincipernas tillämpbarhet. Jag menar också att skogsträdgården utgör ett mycket bra komplement till övriga odlingssystem på en självförsörjande ”permakulturgård”. Dessutom har mitt arbete med skogsträdgården på Holma gjort mig mer och mer övertygad om att skogsträdgården kan vara en viktig katalysator i omställningsarbetet mot ett uthålligt samhälle.

Följande text är en av tre som ingår i min ansökan om diplom i permakultur. Därför vänder jag mig i första hand till permakulturister och därför finns det en risk att en del permakulturbegrepp, som jag använder, inte är helt begripliga för er som inte är förtrogna med permakulturen.

VAD ÄR EN SKOGSTRÄDGÅRD? 
Namnet ”skogsträdgård”, har sin grund i Robert Harts benämning ”forest garden” (1991). Med ”edible forestgardens” som Jacke och Toensmeier (2005) använder i boken med samma namn, förstår vi att det till största delen handlar om ätliga växter.

En skogsträdgård är ett odlingssystem som imiterar naturliga skogsekosystem (lundar, skogsbryn, woodlandområden). De är flerskiktade och består både av direkta nyttoväxter (frukt- och nötträd, bärbuskar, örtartade kryddor och grönsaker, fiber- och medicinalväxter, m.m.) och växter som gynnar andra växter eller ekosystemet i sin helhet (t.ex. amträd, kvävefixerare, dynamiska ackumulatorer, ”insektsväxter” ).

Man kan även se skogsträdgårdskonceptet som ett sätt att tänka, en del i ett paradigmskifte, när det gäller vårt sätt att relatera till naturen och att lösa de grundläggande problem som vi har hamnat i idag.

En aspekt av detta paradigmskifte är att vi förlitar oss på den biologiska potentialen, till dynamiken i ekosystemen. Många associerar ”ekologisk odling” med magra marker och låg produktivitet. Men så behöver det inte vara. Lösningen finns att söka i de mekanismer som har utvecklats genom årmiljonerna i ett växelspel mellan organismerna. Det är dessa mekanismer som ger oss hoppet om en uthållig och rik produktion och det är de som utgör själva dynamiken i skogsträdgårdsodling. D.v.s. de naturliga ekosystemen är modell för skogträdgården och skogträdgården är en bra modell för ekologisk odling.

Utifrån denna betoning på dynamiken i ekosystemen gör Jacke och Toensmeier (2005, vol.1: s. 2) följande definition av skogsträdgård:

”Essentially, edible forest gardening is the art and science of putting plants together in woodlandlike patterns that forge mutually beneficial relation­ships, creating a garden ecosystem that is more than the sum of its parts.”

Det handlar alltså om synergetiska polykulturer, där resultatet är något mer än summan av de ingående delarna. Jacke och Toensmeier sätter upp följande tre mål för skogsträdgården (2005, vol. 2: s. 48):

1. Hög och varierad skörd 2. Självskötande system (självreproducerande, självgödslande och självskötande) 3. Friskt ekosystem

En annan aspekt av det nya paradigmet är synen att vi själva är en del av ekosystemet – att vi lever i ett intimt samspel med vår omgivning och alla de organismer som finns i den. Därför menar jag att även denna aspekt kan vara med i definitionen på skogsträdgård. Ur denna synvinkel är det ingen ”skogsträdgård” om det inte finns någon eller några, som brukar den. Precis som att en hagmark skapas i ett samspel mellan bonden, de betande djuren och den övriga naturen, så förutsätter ekosystemet ”skogsträdgård” ett ständigt växelspel mellan brukaren och de övriga delarna i systemet.

SKOGSTRÄDGÅRDEN OCH PERMAKULTURETIKEN

Personligt ansvar
I permakultur betonas det personliga ansvaret, när det gäller jorden och dess framtid. Bill Mollison menar att det är viktigt med civilkurage, att vi vågar avfärda auktoriteter och vägrar att stödja destruktiva system för att i stället fatta beslut som vi kan stå för personligen. Han skriver att den etiska grunden, som skall vägleda vårt handlande (”The Prime Directive of Permaculture”), är att vi måste ta ansvar för vår egen och våra barns existens. Och detta måste ske nu!” (Mollison 1990, s.1).

Skogsträdgårdsodling är något som vi kan starta med direkt. Jag menar att vi redan har den kunskap som behövs för att sätta igång med skogsträdgårdsodling i alla möjliga varianter och att detta är ett ”mångfunktionellt sätt” att ta eget ansvar.

Omsorg om jorden
Ansvaret för vår egen och våra barns existens leder i sin förlängning till att vi måste värna om jorden, med alla livsformer och komplexa livsmiljöer. Den ”vilda” naturens existens är nödvändig för att livsmiljön på jorden skall kunna upprätthållas och vidareutvecklas. Man kan jämföra med Eugene Odum, som betonar de naturliga ekosystemens roll som ”life-support systems” (Odum1993 ). Dessa naturliga ekosystem måste få finnas kvar.

Vi kan se de tre målsättningarna för skogsträdgårdsodlande i detta sammanhang:

1. Hög och varierad skörd 2. Självskötande system (självreproducerande, självgödslande och självskötande) 3. Friskt ekosystem

Mål 1och 2: Vi måste designa effektiva odlingssystem, som ger oss möjlighet att på en uthållig basis kunna försörja oss med mat, kläder, byggmaterial, ved m.m., så att vi inte fortsätter att skövla naturliga ekosystem (hugga ner regnskog, dika ut våtmarker o.s.v.). Vi måste med andra ord fokusera på att hitta odlingssystem som ger stor skörd med små resurser utifrån. Detta sker genom ett smart utnyttjande av lokala resurser, flödande energikällor och dynamiken i ekosystemen (ekosystemtjänster). Det är vad skogsträdgårdsodling går ut på.

Mål 3. Med denna målsättning bidrar skogsträdgården med olika ekosystemtjänster till jordens ”hälsa”. Det handlar om funktioner som kolsänka, rening av vatten och luft, minskad erosion, ökad biologisk mångfald m.m.

Omsorg om människan
Det finns naturligtvis mycket att säga om denna punkt och jag skall ta upp några aspekter. Det handlar om att skapa ett värdigt liv för människor. Det innebär att vi måste gå till grunden med människans genuina behov som individer och som sociala varelser. Jag återkommer ofta till Aaron Antonovskys ”Känsla av sammanhang” (KASAM) (1987) som grund för god hälsa; ett sammanhang av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Jag menar att arbetet med skogsträdgårdsodling verkligen kan vara en del i att skapa sådana sammanhang. Skogsträdgården ingår i hela permakulturtänkandets idé om gräsrotsarbete och att människor tillsammans tar saken i egna händer. Skogsträdgården kan vara en bra hävstång för att komma igång med självverksamhet och lokaltengagemang. Den kan hjälpa oss att omvandla övermäktiga problem till positiva utmaningar.

Jag menar också att skogsträdgården kan bidra till att ”odla människor” i en utveckling mot ett nytt paradigmskifte, där grunden är ett genuint möte och finkänsligt samspel mellan människor och mellan människan och naturen. Det handlar om relationer som bygger på integritet och respekt.

I linje med detta bygger skogsträdgårds- liksom hela permakulturtanken på plats- och behovsanpassning. Den bygger på en positiv människosyn, som tror på människans potential och kreativa förmåga. Skogsträdgården ger en rik miljö som matchar den mångfacetterade människans intellekt, sinnen, känslomässiga engagemang och andlighet.

Rättvis fördelning av resurser
Vi har också ett ansvar för att alla människor får tillgång till de resurser som de behöver för sin existens. Detta är en förutsättning för att vi skall kunna upprätthålla ett socialt uthålligt samhälle, men har naturligtvis också ett stort värde i sig. Hela denna tanke bygger på att vi bryter den ”maktcentrerade” (Mollison 1990, s. 509) struktur som vi har i dag till förmån för en ”livscentrerad”.

Jag menar att skogsträdgården kan utgöra en del i permakulturens strävan att ”odla” anti-auktoritära människor som strävar efter en mer decentraliserad maktstruktur. Men när det gäller att få ihop ”Världssamfundet”, till en välfungerande helhet, som stödjer det decentraliserade samhället och på ett ”livscentrerat” sätt kan samordna resursfördelningar, så tror jag att vi har ett stort arbete framför oss. Det kräver att vi utvecklar de bästa sidorna av oss som människor och att vi arbetar mycket medvetet och konsekvent med att utveckla bra organisationsformer.

NÅGRA PERMAKULTURPRINCIPER SPEGLADE I SKOGSTRÄDGÅRDEN
Många av permakulturprinciperna är helt uppenbara i skogsträdgårdsodlingen: utnyttjandet av biologiska framför mekaniska (eller kemiska) system eller metoder, användning av perenna växter och polykulturer, funktionell mångfald, ”stacking”, självreproducerande system, stor initial investering för många års välriktade energiflöden. Jag skall nämna lite mer om några andra principer:

Funktionella kopplingar 
Den funktionella mångfalden blir bara effektiv om de olika funktionerna kopplas till varandra på ett ändamålsenligt sätt. Att skapa gynnsamma kopplingar mellan de olika komponenterna är grunden i skogsträdgården. Jämfört med kopplingarna i den generella permakulturdesignen är de funktionella kopplingarna i skogsträdgården ofta jämt spridda över området i ett ”decentraliserat” mönster. Om vi t.ex. jämför med kökskomposten, som en komponent i permakulturdesignen, så har vi i skogsträdgården motsvarande funktion i form av ytkompostering av blad och andra växtrester över hela området. Resultatet av komposteringen utnyttjas direkt på platsen.

Det finns många möjligheter till gynnsamma kopplingar i en skogsträdgård och för många av dem strävar vi också efter en spridning över hela området. Det gäller t.ex. kopplingen växt – mykorrhizasvamp, kvävefixerande växter och dynamiska ackumulatorer som gödslar andra växter, pollen- och nektarväxter som gynnar rovinsekter, parasitsteklar och pollinerare.

Flerfunktionalitet
Vi strävar efter att använda växter som har fler än en funktion för oss och/eller ekosystemet. Den koreanska silverbusken (Elaeagnus umbellata) ger goda och nyttiga bär, är kvävefixerare och har rötter som tränger ner i svår genomtränglig jord och på så sätt bereder jorden för andra växter.

Stöd från flera element 
Vi vill att varje funktion skall upprätthållas av så många olika arter som möjligt. Detta kallas redundans. De olika arterna svarar lite olika på miljöförändringar och på så sätt minskas sårbarheten i systemet. Odlingen blir mer resilient, d.v.s. får större återhämtningsförmåga vid olika typer av störningar. Vi kan ha många olika typer av blommor (t.ex. flockblommiga och korgblommiga) som ger nektar till blomflugor. Om någon växt skulle blomma dåligt, så finns det ersättare. Antalet arter av blomflugor ökar. Om omständigheterna gör att någon av blomflugarterna minskar i antal, så kan någon annan ta över. Det innebär i sin tur att bladlössen får mycket mindre chans att hinna massföröka sig.

Succession 
Med ekologisk succession menar man den långsamma förändring inom ett ekosystem som leder till att nya växt- och djursamhälle växer fram och avlöser varandra. I skogsträdgårdsodling är successionen en dynamisk och viktig ”kraft” att ha med i planeringen. Ofta strävar vi efter att uppnå ett ”mellanstadium” i successionen. Då har systemet i regel störst kontroll på energiflödena, störst bördighet, störst biologisk mångfald och störst produktivitet (Jacke, Toensmeier 2005, vol.1: s. 265). Dessutom är de flesta av de fruktträd och bärbuskar som vi är mest intresserade av ”mellanstadieväxter”.

Kantzonseffekten 
Skogsbrynet är ett produktivt område med stor mångfald, speciellt för oss här i Norden, där ljuset är en begränsande faktor. Detta utnyttjar vi naturligtvis i skogsträdgårdsodlingen.

Fördröjning av energiflödet 
Med en rik och varierad växtlighet och djup och bördig jord kan mycket vatten och växtnäringsämnen fångas in och lagras i skogsträdgårdssystemet – i jordaggregaten, dött organiskt material och i den levande biomassan. Under mellanstadiet i successionen är dessa mekanismer effektivast.

Skogsträdgården i en zonanalys 
Zonindelningen är en hjälp för oss att placera skogträdgården i vår övergripande design. Jag menar att vi kan designa polykulturer enligt skogsträdgårdskonceptet i alla zoner. T.o.m. i zon 0 kan man tänka sig en vinterträdgård i ett inglasat uterum, med hårt beskurna värmekrävande fruktträd och bärbuskar omgivna av perenna grönsaker, som ger tidiga gröna salladsskott på våren.

Vilken zon vi placerar skogsträdgården i bestäms av hur mycket tid som vi planerar att ägna oss åt den, när den väl är etablerad. Den grundläggande idén med skogsträdgårdsodling är att den skall designas så att den till stor del sköter sig själv. Liksom alla odlingssystem, kräver den dock en viss skötsel. Hur stort detta skötselbehov skall vara, d.v.s. intensiteten i brukandet, är en av de viktigaste aspekterna som vi måste ta ställning till. Förutom att intensiteten avgör i vilken zon som skogsträdgården skall placeras, så bestämmer den många olika aspekter när det gäller hur skogsträdgården bör anläggas och utformas. Vi måste anpassa, val av sorter, grundstammar, beskärningssätt m.m. utifrån detta val. Detta är en anledning till att ”skogsträdgårdar” kan se mycket olika ut. I zon 1 kan vi t.ex. ha en skogsträdgård med spaljerade och välbeskurna bärbuskar och fruktträd och små fruktträd (på svagväxande grundstammar) för direktkonsumtion, omgivna av perenna bladgrönsaker, som vi dagligen plockar från till sallader, soppor och grytor.  Den andra extremen är att vi skapar en mycket extensiv ”skogsträdgård” i zon 4, genom små ingrepp i befintlig vegetation. Vi gynnar t.ex. vissa bärande träd och buskar så som slånbär, vildapel, hassel och krikon.

Zon 1
Zon 1 räknar vi som en mycket intensivt utnyttjad zon, där området omformas starkt, för att ge utrymme åt många olika behov. När det gäller odling handlar det om dubbelgrävda djupbäddar och ständig marktäckning. Djupbäddarna behöver inte bara användas till ettåriga och fleråriga mat- och prydnadsväxter, utan där kan vi också ha polykulturer med bärbuskar, dvärgväxande och spaljerade träd, i intensiva varianter av miniskogsträdgårdsodling. Valet av växter görs naturligtvis med omsorg. Där vill vi t.ex. gärna ha sallads-, krydd- och teväxter som vi använder dagligen, men också växter som är speciellt känsliga eller värdefulla. När man designar ”miniskogsträdgårdar” bör man ha med hela omgivningen i designarbetet. Vi kan t.ex. tänka oss en miniskogsträdgård i zon 1 med ett litet fruktträd några små bärbuskar och ett antal perenna grönsaker. Det kan ses som en kombination av växter som fungerar bra ihop, en ”guild”. Samtidigt är ”skogsträdgården” då så liten så att det blir en stor interaktionsyta mot omgivningen och vi måste ha växterna som växer i närheten i åtanke när vi designar den.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att ta upp två typer av ”guilds” som Jacke och Toensmeier (2005, vol.1: s.142) tar upp: ”Resource-sharing guilds” och ”mutual-­support guilds”. I det första fallet handlar det om att växterna växer nära varandra. Genom att de är olika och fyller något olika nischer i tid och rum, så delar de på resurserna i stället för att konkurrera om dem. I det andra fallet handlar det om att växterna drar nytta av funktionella kopplingar mellan varandra. Det kan t.ex. vara ”insektsväxter” som ger nektar till parasitsteklar och blomflugor, som i sin tur lägger ägg vid eller i skadedjur på t.ex. äppelträdet. När larverna kläcks äter de upp skadedjuren ”utifrån” eller ”inifrån”. Sådana här funktionella kopplingar kan uppstå mellan organismer som inte befinner sig helt nära varandra. Insektsväxterna behöver inte tvunget växa i miniskogskogsträdgården (i exemplet ovan), utan kan finnas i en blomrabatt i närheten. En slutsats är att vi i vår design bör se organismer och element i skogsträdgårdens närhet som fullt verksamma komponenter i skogsträdgården. Med ett ännu vidare perspektiv kan vi se hela gården som en skogsträdgård. Gräsmattor och andra öppna ytor kan då ses som gläntor. Odlingsfickor, med ettåriga växter, är områden där vi hela tiden flyttar tillbaka successionen till ett mycket tidigt stadium.

Zon 2
Även zon 2 är ett intensivt utnyttjat område, vilket för skogsträdgårdens del bör innebära hög grad av mångfunktionalitet och komplexitet och relativt stort skötselbehov t.ex. spaljering och parasollbeskärning. Tanken är att Örtlunden på Holma skall vara en zon 2-lund, medan de övriga mer närmar sig zon 3.

Zon 3
Zon 3 är mer extensiv. Fruktträden är ofta större och där kan andra större träd ingå. Stora ytor är täckta med marktäckare eller kombinationer av marktäckare. De flesta lundarna på Holma kan nog räknas hit, liksom Nötlunden. Det är i denna zon som Marianne Leissner placerar sin ”fruktskog” (1997, s. 48). I denna zon kan skogsträdgården lämpligen fungera som en läplantering.

Zon 4
Zon 4 är mer ”halvvild” med fröplantor och tuffare inhemska och naturaliserade arter.

Skogsträdgården i sektoranalysen 
Om zonindelningen handlar om att hushålla med befintliga resurser, så gör vi en sektoranalys för att räkna ut hur vi skall hantera de utifrån kommande energierna. Det kan handla om solen, ljudvågor, ljusstrålar (som för med sig fina eller fula vyer), vind, regn, eldsvådor eller vattenflöden. Man kan nog inkludera insyn från grannar och förbipasserande också (även om ljusstrålarna går inifrån och ut).

Solen
Solen är en begränsande faktor i odling. Därför handlar designen i detta fall mycket om att se till att vi släpper fram tillräckligt med ljus där den behövs som mest och att placera allt som inte är beroende av ljuset där det är skuggigt. Sedan får vi försöka designa så att både ljusälskande växter och människor får del av det solljus som når fram. Därför är det viktigt att göra en noggrann sektoranalys av ljusförhållandena vår, sommar, höst och vinter, om området är omgivet av t.ex. byggnader, höga träd eller kuperad mark. Det är också viktigt att räkna ut hur ljusförhållandena ändras i omgivningen när träden i skogsträdgården har vuxit upp.

Vinden
Skogsträdgården behöver lä, men kan också själv användas som läplantering. Vi får dra nytta av vindtåliga träd på de mest utsatta ställena. Ett funktionellt mönster är att ha en större läplantering runt hela det område, som man vill skydda, och innanför detta vindskydd designa vegetationen, så att man får ett antal lägre vindskydd i olika skalor. Om man kombinerar vindskydd mot norr och delvis mot väst och öst, med att öppna upp för solen i söder, så kan man få en ”solficka”, med mycket gynnsamt mikroklimat. Om vi kombinerar idén med ”multipla vindskydd” med idén om ”solfickor”, så kan det se ut så här: Vi har en mångfunktionell, men relativt extensivt utnyttjad läplantering med höga träd runt hela gården. På gården designar vi en lund formad som en ”solficka” med skydd mot de nordliga vindarna och i denna ”solficka” formar perenna grönsaker en lite sol- och odlingsficka för ettåriga värmekrävande växter t.ex. bönor och gurka.

Synfältet
Skogsträdgården kan användas kreativt till att skapa rum i trädgården och till att utestänga fula vyer och insyn.

Organiska mönster 
Bill Mollison lägger stor vikt ”mönstertänkande” – att iaktta olika mönster, strukturer och processer i naturen och utnyttja dessa i designarbetet (Mollison 1990, s. 70). Mollison likställer t.o.m. mönstret med själva designen. Han skriver: ”The pattern is design, and design is the subject of permaculture.”

Det är självklart att vi ska dra nytta av naturens egna lösningar och det är tankegången bakom hela skogsträdgårdsidén. Och andra sidan är det i praktiken inte alltid så enkelt att använda de naturliga mönstren i verkligheten. Det är kanske något vi skulle arbeta mer systematiskt med. Här skall jag bara ta upp några aspekter på detta stora område.

Funktion – estetik
Naturliga mönster är ofta inte bara funktionella utan också estetiskt tilltalande. Det kan t.o.m. vara så att skönheten just speglar en funktionell harmoni. Å andra sidan är det inte ovanligt i dag att man försöker anlägga ”organiska fasader”, där organiska mönster är kopierade utan en funktionell relation till en välfungerande helhet. Ett exempel är när man formar långa fint slingrande kantzoner mellan trädgårdslandet och gräsmattan, vilket resulterar i mycket onödigt ogräsrensande.

Genuina och stiliserade organiska mönster
Jag kan ibland tycka att det finns anledning att skilja på mönster som bildas organiskt när förutsättningarna ges och mönster som skapas artificiellt utifrån organiska förebilder.

När vi utvecklar en skogsträdgård imiterar vi vegetationsmönster från olika biotoper och olika successionsstadier. I ”Edible Forestgardens” (Jacke & Toensmeier 2005, vol.2: s. 82) tar författarna upp ”Oldfield mosaics” som ett exempel på en vegetationsstruktur i ett tidigt- eller mellanstadium i successionen. Det är det som vi kallar för ett igenväxningsområde Denna vegetationstyp kan stå som modell för en vacker och produktiv typ av skogsträdgård. De nämner ”Woodland Gardens” och ”Mature-Forest Forestgarden” som andra exempel. Ju mer extensiv skogsträdgårdsodlingen är, desto svårare är det att skilja den från den vegetationstyp som imiteras. Den tillåts, till stor del, utveckla sina ”inneboende” och genuina organiska mönster.

En liten intensivodlad skogsträdgård i zon 1 eller 2 är mer designad i detalj. Även då använder vi ofta naturens mönster, men på ett mer stiliserat sätt. Det kan vara ett träd som växer i en bädd med perenner och med en cirkulär gång utanför kronan. Från den cirkulära gången går det t.ex. fem gångar in mot mitten av trädet, mellan grenarna. Det innebär att bädden får samma form som grenarna och rötterna ut från trädet. Bädden liknar en blomma (”flower-petal beds”). Detta ger gångarna ett organiskt mönster. Detta mönster är också funktionellt. Det gör det möjligt för rötterna att växa ut från trädet i otrampad mark och vi kan gå mellan grenarna ända in till trädets stam, utan att trampa i bäddarna (Jacke & Toensmeier 2005, vol.2: s. 129).

Vidgat mönsterbegrepp: Naturliga mönster – mänskliga mönster
När vi designar integrerar vi organiska mönster från den ”rena naturen” med fungerande mänskliga mönster. Exemplet med ”blombädden” ovan visar just mönster som förenar ”natur” och ”kultur” på ett bra sätt. Jag menar att vi har nytta av att lära oss tänka i funktionella och harmoniska mönster, inte bara i permakulurdesign, utan också när vi designar våra liv. Vi behöver träna oss i att binda ihop kunskap till helheter eller ”gestalter”, för att få riktlinjer som gör att vi kan navigera i den ofta splittrade värld vi lever i. Vi kommer här in på ett vidgat mönsterbegrepp – där mönster mer kan ses som ett ”tankemönster” eller ett koncept.

Christoffer Alexander och hans kollegor har arbetat med fungerande eller harmoniska mönster. I boken ”Pattern Language” (1977) samlar de en massa olika mönster i en idébank, där man kan hitta uppslag och inspiration för olika designuppgifter. Han ser mönster som schabloner och referenser, som man kan söka bland för att hitta en lämplig design för den specifika situationen. Han betonar att det inte bara handlar om att ”klippa och klistra” utan om att söka ”själen” bakom mönstret – den funktionella skönheten. Mönstret måste slå an en sträng inom oss. Om man hittar rätt mönster uppstår en resonans, en harmoni och pusselbitar faller på plats.

Enligt Alexander uppstår mönster för att lösa motstridiga krafter. De uttrycker en relation mellan ett speciellt sammanhang, ett problem och en lösning.

Liksom ”principer” rymmer denna typ av mönster (”pattern”) en så djup sanning om designproblemen, att deras uttryck kan anpassas till olika omständigheter, men de uttrycks på ett unikt sätt vid varje tillfälle. D.v.s. de ”får liv” i den unika situationen. De formar levande helheter och är delar av levande helheter. De svarar på omgivningen och de förändrar den. För mig gäller allt detta för skogsträdgården. I den möts ett antal naturliga organiska mönster och ett antal ”mänskliga” mönster. Dessa skall falla på plats som pusselbitarna i ett pussel och skapa en harmonisk helhet. Några exempel på två tänkvärda mönster som tas upp i “Edible Forest Gardens” (2005, ss. 72-73)

Site Repair: “Leave the most beautiful, healthy, precious, and com­fortable places on your site alone. Build and garden in those areas that need the most repair and attention.”Outdoor Living Rooms: “Design your forest garden so that it looks, ads, and feels like an outdoor living room.”Olösta problem skapar olustkänslor och i värsta fall ohälsa. Är vi delaktiga i bra mönster känner vi oss levande, hela och friska. Vi måste lära oss att höra vår inre röst, som hjälper oss att avgöra om ett mönster är harmoniskt. Det skall ge en aha-upplevelse och en känsla av liv och att något problem får sin upplösning.

DE FEM ELEMENTEN I SKOGSTRÄDGÅRDEN
Skogsträdgården kan bidra till resurshushållning och resursuppbyggnad på många sätt. Jag skall nämna något om var och en av de fem elementen – lite mer om organisation, jord och vatten. 

Luften
Kolsänka
Skogsträdgården kan fylla en funktion som kolsänka fr.a. då den ersätter ettåriga monokulturer. Kolet byggs både in i den levande biomassan och i humusen.

Gynnsamt mikroklimat
Växtligheten i en skogsträdgård jämnar ut skillnaden i temperatur mellan dag och natt och den skyddar mot lätt nattfrost på hösten och våren. Växterna ger lä som ökar välbefinnandet hos både människor och djur. Vi mår även bra av den ökade luftfuktighet som uppstår genom skuggningen, vindskyddet och växternas respiration. Vegetationens strukturella mångfald skapar ett varierat mikroklimat. Det är gynnsamt för många djur, inte minst insekter, men även för oss. När det är det är svalt i luften kan vi söka oss till solfickorna och under varma dagar kan vi få en skön svalka i skuggan.

Luftrening
Luftföroreningar, både partiklar och gaser, fastnar på eller tas upp av träd och annan vegetation. Träden har speciellt stor betydelse tack vare deras stora sammanlagda yta.

Energin
Skogsträdgården är i hög grad självskötande och soldriven. Med den stora mångfalden av produkter kan vi minska behovet av importerade varor. Dessutom byggs energi upp i biomassan och vi kan få ved för uppvärmning av huset.

Jorden
En frisk jord, med självgenererande bördighet, är en av grundpelarna i skogsträdgårdsodling. Detta gör skogsträdgården produktiv och självskötande.

Resursen ”bördig jord” kan beskrivas som en djup lucker och väldränerad jord, med mycket organiskt material av varierat slag och i olika stadier av nedbrytning, mycket humus (både långlivad och kortlivad), bra jordstruktur (stabila jordaggregat i olika storlekar), och en frisk marknäringsväv (med stor biologisk mångfald, med bl.a. mycket mykorrhizasvampar och daggmaskar). En sådan jord har stor förmåga att hålla vatten och växtnäringsämnen.

För att upprätthålla och bygga upp en sådan bördig jord krävs det att den ständigt matas med ”föda” från en mångfald av växter. Dessa tillför organiskt material på ytan med löv och kvistar och under jorden genom ständig rotdöd. (Rottillväxt och rotdöd ingår i den naturliga växtdynamiken.) Det döda organiska materialet utgör grunden för den ”döda marknäringsväven”. Genom komplicerade processer bildas det några mycket svårnedbrytbara rester – humus.

Strax intill växternas rötter föds en speciellt rik mikroflora från energirika rotutsöndringar. Eftersom dessa organismer föds av levande rötter kan man säga att de utgör den ”levande marknäringsväven”. Mykorrhizan är en viktig i denna och den har stor betydelse för växtens hälsa och växtnäringsförsörjning.

Alla dessa komponenter bidrar till att bygga upp grynstrukturen genom att oorganiskt och organiskt material ”klibbar samman” med hjälp av slemämnen som utsöndras av bakterier. Daggmaskarna är också mycket viktiga i denna process.

Vattnet
I skogsträdgården är vattenelementet starkt förknippat med jordelementet. Genom att skapa en djup vattenhållande jord får vi ett mycket stort och billigt ”vattenmagasin” direkt på plats vid växternas rötter. Med marktäckning hindrar vi avdunstning från förrådet.

Organisationen
Arbetet med att sprida skogsträdgårdsodlandet kan vara en katalysator i omställningsarbetet. Det är ett komplext system med många positiva effekter för närområdet. Det förenar ett nytt synsätt, med konkret arbete och konkreta resultat. Det ger förutsättningar för konstruktiva möten mellan människor, med allt vad det kan betyda socialt och pedagogiskt. På längre sikt tror jag att skogsträdgården passar bra in i ett decentraliserat försörjningssystem som bygger på ”mångfaldsjordbruk” (En mångfald av odlings- och djurhållningssystem i olika skalor och intensitet.)

SKOGSTRÄDGÅRDEN I EN PERMAKULTURDESIGN
Jag skall här mycket kort ta upp en del aspekter på skogsträdgårdens roll i en permakulturdesign.

Skogsträdgårdens avgränsning
Jag kan se två sätt att betrakta skogsträdgården i designarbetet:

1. Det som kanske ligger närmast till hands är att se skogsträdgården som ett enskilt element, ett avgränsat område t.ex. placerat i zon 3. Då ser vi hur vi placerar detta element i förhållande till andra element och hur vi skapar gynnsamma kopplingar mellan dessa. Vi kan även ha flera skogsträdgårdar i olika zoner.

2. Vi kan komplettera denna ”atomistiska” syn med ett vidare ”holistiskt” perspektiv och i princip se hela gården (om vi utgår från en gård) som en skogsträdgård, där andra element (inklusive huset) ingår. Ur detta perspektiv kan vi arbeta med ”mutual-­support guilds” (se avsnittet om zoner ovan) över hela det stora området, inklusive relevanta delar av omgivningen.

Många aspekter
Här utgår jag från att vi har en skogsträdgård, som ett enskilt element på gården. Då måste vi ställa ett antal frågor: Var skall den placeras? Hur stor skall den vara? Hur intensivt odlingssystem vill vi ha? Detta beror bl.a. på hur mycket tid vi har att lägga ner på att sköta den och om den kan placeras nära vårt ”aktivitetscentrum”. Jag har redan tagit upp något om placeringen i zon- och sektorplaneringen. Det finns naturligtvis många platsspecifika aspekter (t.ex. topografi, jordkvalitet, bevattningsmöjligheter), som är viktiga för svaren på dessa frågor. Det är sådant som vi kartlägger vid en platsanalys.

Här kommer jag att ta upp några aspekter på behovs- och resursanalysen och på kopplingar till andra element i permakulturdesignen

Genomtänkta målformuleringar
Det är viktigt att formulera de övergripande målen för hela designen och att alla berörda människor är involverade i detta arbete. Skogsträdgården kan fylla många olika funktioner samtidigt. Den kan ge många olika produkter, vilket ökar säkerheten i vår matförsörjning. Mångfalden av frukter, bär, nötter, blad m.m. är bra för vår hälsa. Den kan också bidra till vårt välbefinnande på andra sätt och vara en tillgång i familjelivet och det övriga sociala livet.

Från övergripande mål till detaljer
De övergripande målen skall genomsyra hela designen. Från de övergripande målen arbetar man sig lämpligen nedåt i en målhierarki. De övergripande målen formuleras i mer greppbara delmål som utgör grunden för den skissartade designen. I sista steget arbetar vi med de kriterier som gör att vi kan uppnå delmålen. Dessa kriterier är grunden för den detaljerade designen.

Ett av målen kan t.ex. vara självförsörjning i någon omfattning. Nästa fråga blir då i vilken grad vi vill vara självförsörjande och vilka typer av produkter som vi vill vara självförsörjande på. Detta kanske avgör att vi vill ha en skogsträdgård och att den bör vara så stor att den bl.a. rymmer 5 äppelträd. Därefter behövs ytterligare specificering. Vilka frukter, bär, nötter, rötter, blad, blomknoppar o.s.v.? Hur får vi spridning av skörden över säsongen? Vilka produkter kräver lagring och beredning? Dessa behov kan formuleras som funktioner i designen. Så behovsperspektivet är en av ingångarna för skogsträdgårdens storlek, roll och placering i permakulturdesignen.

Synergieffekter mellan olika mål
Vi får en speciellt solid design om vi lyckas skapa synergieffekter mellan de mål som vi formulerar. Jag skall ta ett exempel. Vi har kanske som övergripande mål att

1. skapa en rik och levande miljö, där vi kan hämta kraft och energi för våra uppgifter ute den ”hårda världen”.

2. att under sommaren vara självförsörjande på bär, frukter och grönsaker.

Dessa två övergripande mål kan knytas samman med hjälp av konceptet eller ”mönstret” “Outdoor Living Rooms”. Detta koncept formuleras så här: “Design your forest garden so that it looks, ads, and feels like an outdoor living room.” (Jacke & Toensmeier 2005, vol.2: s. 73). Vi åstadkommer en omgivning som stärker oss, genom att skapa en trevlig och levande miljö i trädgården. För att uppnå detta anlägger vi en lummig skogsträdgård, som ramar in vår ”glänta”. Den berikar oss med en intressant och levande miljö och med ätliga bär och frukter att gå och plocka. Samtidigt leder detta till att vi vistas mer i trädgården, vilket gör att vi sköter den bättre, skördar mer och håller koll på fåglar och andra konkurrenter.

Skogsträdgården som kompletterande odlingssystem
Om vi tittar på skogsträdgårdens funktion som matproducent, menar jag den kan utgöra ett mycket bra komplement till andra odlingssystem. Jag begränsar mig här till skogsträdgårdar i en skala som passar en hemträdgård och tar inte med djur. Både Mollison (1990) och Holmgren (1994) betonar hemträdgårdens centrala roll för försörjningen i ett uthålligt samhälle. Där kan vi odla en mycket stor del av vår mat. Jag vill framhålla tre odlingssystem som kompletterar varandra mycket bra: Kallväxthus, intensivodling i djupbäddar och skogsträdgårdsodling.

Kallväxthuset och intensivodlingarna fyller en viktig funktion som ”avfallsförädlare”, där vi kan recirkulera våra restprodukter (t.ex. matrester och urin) på ett mycket effektivt sätt. I kallväxthuset odlar vi fr.a. värmekrävande liksom snabbväxande sena och tidiga grönsaker. I djupbäddarna direkt utanför huset (zon 1 ) kan vi både odla ettåriga och perenna grödor, som vi skördar dagligen under växtsäsongen. Perenner kan kombineras med speciellt värdefulla vedartade växter enligt skogsträdgårdskonceptet. Den mer ”normala” skogsträdgården kan vara i zon II, som någon slags inramning till öppnare ytor i zon I, och fylla viktiga funktioner i sektorplaneringen. I denna zon har vi kanske odlingar av rötter och andra lagringsgrönsaker.  Beroende på intensiteten i skogsträdgårdsodlingen kan den även placeras i zon 3.

Resurser
Det är självklart att vi måste se vilka resurser som vi har till vårt förfogande för skogsträdgården. Dessa måste matchas med våra mål och behov. Med ”resurser” menar jag här pengar och mänskliga resurser i tid och kunskap. Det är viktigt att vi gör klart för oss hur mycket resurser vi är beredda att lägga på en skogsträdgård, när vi gör en prioritering mellan olika önskemål. Det är också viktigt att vi är kreativa när det gäller att se resurser i omgivningen. Då kan vi samordna så att andra människor kan utgöra resurser och få nytta av vårt överskott. Bara det enkla faktum att det är viktigt att man vistas mycket i en skogsträdgård, både för att hålla koll på konkurrenter och skadegörare, och för att kunna skörda saker vid rätt tidpunkt, talar för att vi kan ha stor nytta av samarbete.

Behovs- och resursanalysen har betydelse för skötsel, storlek och placering i zonindelningen. Som tidigare nämnts kan skogsträdgårdstanken tillämpas på odlingar i mycket olika intensitet. Vi kan lägga tonvikten på stor och varierad skörd eller på att odlingssystemet skall vara så självskötande som möjligt. En skogsträdgård kan också variera starkt i skala, från en mini-skogsträdgård i ett växthus, till något hektar på en gård, med en mosaik av olika relativt extensiva brukningssystem.

Kopplingar mellan olika element i designen
Både permakulturdesignen i sin helhet och designen av skogsträdgården har de naturliga ekosystemen som modell och båda bygger på att skapa en väv att gynnsamma relationer mellan de ingående komponenterna. Om man har en välfungerande stor skogsträdgård så är den i hög grad självskötande. Då minskar behovet av ”inputs” från andra element. Det är t.ex. därför som växthuset och intensivodlingarna får fylla funktionen som ”avfallsförädlare”.

Även om det inte alltid är så tydliga kopplingar mellan skogträdgården och enskilda element i designen så fyller skogsträdgården många och mycket viktiga funktioner för oss människor för miljön i sin helhet (rening av luft och vatten, erosionsskydd, kolsänka, vindskydd, biologisk mångfald m.m.)

Om man utgår från skogsträdgårdens behov av resurser utifrån, så är marktäckningsmaterial ett av de viktigaste, speciellt i en uppbyggnadsfas. Detta behov hos skogsträdgården är kopplad till produktion av organiskt material. Det kan t.ex. vara en slåtteräng. Den slås varje år. Och höet fraktas bort för att ängen skall vidmakthålla sin biologiska mångfald. Om vi inte har djur som äter höet, så kan vi använda det som täckmaterial i skogsträdgården. Om ängsmarken ligger nära skogsträdgården, kan dess biologiska mångfald bidra med ekosystemtjänster till skogsträdgården.

En annan resurs som skogsträdgården kan behöva är vatten. Därför kan det vara bra att koppla skogsträdgården till en bevattningsdamm. Dammen kan bidra med biologisk mångfald som genererar ekosystemtjänster i form av reglering av skadedjur i skogsträdgården, förbättra mikroklimatet genom att spegla ljus upp mot skogsträdgården, minska frostrisken och öka fuktigheten. Den kan också bidra till att öka mångfalden av biotoper. Vi kan få mark med olika grader av fuktighet, som passar för olika växter.

STRATEGIER FÖR SKOGSTRÄDGÅRDSODLING
I ”Edible Forest Gardens” (Jacke & Toensmeier 2005) görs en mycket omfattande redogörelse för den ekologiska grunden för skogsträdgården. Allt detta resulterar i strategier för att nå de tre målen (stor och varierad skörd, självskötande system och friskt ekosystem).

För att nå dessa mål måste vi skapa en synergetisk polykultur, d.v.s. en polykultur med ett antal samverkande mekanismer som gör att samodlingen av växterna ger en större produktion än om de hade odlats var och en för sig på motsvarande yta.

Detta kan uppnås genom att
1. växterna sammantaget kan utnyttja mer resurser (växtnäringsämnen, vatten, ljus).
Detta kan i sin tur ske genom att

– växterna utnyttjar befintliga resurser bättre (olika nischer i tid och rum)
– en eller flera arter ”drar resurser” till systemet (djupa rötter, dynamiska ackumulatorer, kvävefixerare) eller
– gör resurserna mer tillgängliga (mykorrhiza)

2. skadedjur, sjukdomar och stressfaktorer påverkar polykulturen mindre. Den är stabilare och har större resiliens (återhämtningsförmåga vid störningar) (Jacke & Toensmeier 2005, Vol. 2: 47)

Jag går inte in på deras strategier här, utan tar upp tre fokusområden, som jag tycker att på ett lite enklare sätt fångar in strategierna. Dessa fokusområden är: Frisk jord – självgenererande bördighet. Biologisk mångfald – för nyttodjuren. Fyllda växtnischer – med lagom planteringsavstånd.

Frisk jord
Jag vill nämna några sätt att uppnå en frisk jord:

1. Gör en noggrann analys och preparering av marken före planteringen. Om det t.ex. finns kompakteringar (= jorden har tryckts ihop) eller områden med dålig dränering eller om ytvattnet står högt, måste man göra något åt det innan man planterar.

2. Betrakta all odling som bäddodling, även i skogsträdgården. Då behövs det gångar som gör att man kan komma åt överallt utan att i onödan trampa i odlingen. ”Gångar är för fötter och bäddar är för rötter.”

3. Ytkompostering med mycket, och gärna blandat, organiskt material är det bästa sättet att gynna marklivet och bördigheten.

4. Användning av kvävefixerare och dynamiska ackumulatorer i polykulturen hjälper oss att dra växtnäringsämnen till det översta aktiva jordlagret.

Biologisk mångfald – för nyttodjuren
Här vill jag bara peka på några viktiga nyttodjur:

Spindlar
Spindlarna är generalister, d.v.s. de tar alla lagom stora kryp som kommer i deras väg. Det innebär att de fyller en viktig funktion när det gäller att hejda massförekomster av skadeinsekter. De gynnas starkt av strukturell mångfald, d.v.s. att växtligheten har en ”klumpvis” spridning både vertikalt och horisontellt.

Blomflugor och parasitsteklar
Dessa grupper brukar behandlas tillsammans, eftersom de har likartade behov. Blomflugornas larver äter massor av bladlöss. De är viktiga för att hålla dessa på en lagom nivå. Parasitsteklar lägger sina ägg på eller i ägg, larver eller vuxna individer av bytesdjuren, som kan vara olika insekter. Båda dessa insektsgrupper har små mundelar och behöver små blommor med nektar för att kunna fylla på sitt förråd av energi, när de letar efter sina offer. Det gäller därför att den typen av blommor finns tillgängliga över hela området och under hela säsongen. Exempel på sådana blommor är våtarv (Stellaria media), flockblommiga växter (t.ex. spansk körvel, Myrrhis odorata) och korgblommiga växter (t.ex.tusensköna, Bellis perennis). Kransblommiga växter (t.ex. citronmeliss, Melissa officinalis) är också bra insektsväxter, men oftast bäst som nektarväxter till pollinerare och andra större insekter.

Fyllda växtnischer – med lagom planteringsavstånd
Inom detta område hittar vi de vanligaste problemen med skogsträdgårdar i praktiken: För tät plantering och perenna ogräs.

”Resursdelande” växtkombinationer
Den stora konsten är att fylla alla nischer med växter som vi vill ha, att matcha rätt växt med rätt växtplats, d.v.s. att designa bra ”resursdelande” växtkombinationer ”Resource-sharing guilds”. Detta handlar om att arbeta med naturen och inte mot den. Växterna, systemet och vi själva blir då mer ”harmoniska”. Genom att lära känna växterna och växtplatserna bättre och bättre, kan denna konst förfinas allt mer. Med kompletterande nischer, t.ex. djupa rötter med grunda rötter, vårväxter med sommarväxter, så kan vi plantera tätare. Då utnyttjas resurserna bättre och det skapas mindre möjligheter för oönskade växter att etablera sig. Vi minimerar konkurrensen, samtidigt som vi minskar möjligheten för sådana växter, som vi inte vill ha, att ska ge sig in i leken.

Rätt avstånd
Ett känsligt kapitel är vilket avstånd som vi skall ha mellan växterna. Planterar vi för tätt, så blir det onödigt stor konkurrens (om ljus, näringsämnen eller vatten), vilket leder till sämre kvalitet och kvantitet på skörden. Planterar vi å andra sidan för glest, så ger vi för mycket utrymme åt oönskade växter.

Ogräs
Här kan det vara på sin plats att ta upp ogräsproblemet. Som jag ser det har vi två viktiga sätt att undvika det: Förebyggande åtgärder och fyllda nischer.

Man tjänar i längden otroligt mycket arbete på att får bort perenna ogräs innan planteringen. Om vi behöver förbättra jorden kan det finnas anledning att odla gröngödslingsväxter ett år. Det gäller då att göra detta på ett sätt som leder till mindre ogräs. Om det finns mycket rotogräs kan man låta jorden vara helt täckt ett år med tidningar, wellpapp, marktäckningsfolie eller liknande. Om det inte är för mycket ogräs kan man plantera träd och buskar direkt, men det är då viktigt att täcka direkt med något marktäckningsmaterial runt plantorna.

Huvudstrategin är att fylla alla ljusnischer i tid och rum. Vi skall då inte glömma att vi kan använda oss av insektsväxter, kvävefixerare och dynamiska ackumulatorer.

Om vi rensar ogräs eller gör andra störningar, måste vi genast återplantera luckorna eller täcka med marktäckningsmaterial. Handlar det om lite större ytor kan vi använda oss av växter vars huvudfunktion är att just vara marktäckande.

Om man har ett starkt tryck av fleråriga ogräs från omgivningen kan det vara värt att investera i rotbarriärer av något slag.

En möjlighet som vi alltid skall pröva är att göra oönskade växter till användbara grödor.

SKOGSTRÄDGÅRDEN SOM DEL I ETT DECENTRALISERAT ”MÅNGFALDSBRUK” I BIOREGIONEN

Skogsträdgården passar bra in i ett försörjningssystem som bygger på en mångfald av odlings- och djurhållningssystem i anpassad skala. Johanna Björklund och Hillevi Helmfrid (2010) har bedrivit deltagardriven forskning om ”klimatsmart” lantbruk. De skriver

”Ett högproduktivt klimatsmart lantbruk skiljer sig markant från dagens svenska lantbruk. Effektiva kretslopp är exempelvis en förutsättning för hög produktivitet med förnybara platsbundna resurser och ekosystemtjänster. Dessa kräver anpassad skala. Jordbruket kanske i framtiden mer kommer att likna en trädgård där mycket produceras på lite yta.”

Basen för vår tillvaro utgörs av produktiva biologiska system. Dessa karaktäriseras av stor biologisk mångfald, med många gynnsamma kopplingar. Vi måste ha ett mångfaldsbruk som bygger på denna grund och ett samhälle som i sin tur är anpassat till en sådan decentraliserad livsmedelsproduktion. Jag skall här belysa några aspekter på detta.

Olika typer av mångfald i odlingarnaEkologisk mångfald
För att få ut stor produktion med små insatser av energi och andra resurser måste vi hitta eller skapa rätt nischer för växterna. Genom skogsträdgårdar skapar vi hela ekosystem, med många nischer, där vi placerar in de växter som vi odlar. Men vi kan också se hela vår omgivning som en skogsträdgård med massor av nischer – ett ätligt landskap. På en del ställen förbättrar vi förutsättningarna för vissa växter, skapar nischer, på andra utnyttjar vi nischer som redan finns. Växterna är mångfunktionella och gynnar varandra och skapar nischer åt varandra. Många olika arter, sorter och raser av växter och djur ingår. Vi får en stor mångfald i vegetationsstruktur, artsammansättning och funktionella kopplingar.

Mångfald av odlingssystemMångfald i skala
Mångfaldsbruket innebär en starkt decentraliserad matproduktion, med de flesta av oss inblandade i högre eller mindre grad. Det innebär att skalan på odlingarna är mindre än i dag, men varierar. Vi odlar mycket av vår mat på balkongen, kolonilotten eller hemträdgården. En del producerar i större skala, från produktion som ger överskott till närboende till dem som säljer till städer i bioregionen eller kanske i vissa fall till ännu mer avlägsna marknader. De olika skalorna på produktionen kräver olika odlingssystem och teknik. En ”klassisk” skogsträdgård t.ex., med väldigt många arter av träd, buskar och örter, lämpar sig bäst för självförsörjning, medan bonden som producerar för en marknad måste kunna ha viss mekanisering, t.ex. med hästkörning. Då kan det vara lämpligare med ett agroforestrysystem av rader av nöt- och fruktträd och med strängar av stråsäd eller andra grödor i ett växelbruk däremellan.

Det är lämpligast att ha den ”klassiska” komplexa skogsträdgården i en skala så att den först och främst försörjer de närmast boende – det hushåll eller kollektiv som sköter den och vistas i den. Det handlar då fr.a. om bär, frukter, nötter, bladgrönsaker, svamp och i viss mån rotgrönsaker. Skogsträdgården kan även ha en viss betydelse för energiförsörjningen. Behovet av varutransporter minskar, dels för att en hel del produkter produceras hos konsumenten, dels för att skogsträdgården kräver minimalt med insatsmedel utifrån. Det finns många spännande grödor som kan produceras i en skogsträdgård och som kan ersätta grödor, som vi idag importerar.

Mångfald i intensitet
Medvetenheten om intensiteten i olika system är ett utmärkande drag hos permakulturen. Hur mycket resurser vi vill och kan lägga ner på odlingen bestämmer hur odlingssystemet skall designas och avgör placeringen i zonplaneringen. Vi kommer att ha mycket intensiva aquaponicsystem (t.ex. fiskodling kombinerad med odling av grönsaker) i växthus i zon 1 till mycket extensivt bruk i zon 5 där vi gynnar hassel och andra bärande träd, så att vi eventuellt kan få lite nötter, fläderblommor och annat. Som tidigare nämnts kan även skogsträdgårdskonceptet användas för odlingssystem med olika intensitet.

Ett samhälle anpassat till mångfaldsbruketHur ser ett samhälle ut, som är anpassat till det ovan skissade decentraliserade mångfaldsbruket? Det finns väldigt mycket att säga om detta och jag skall bara ta upp några mer uppenbara aspekter och som även de har med mångfald att göra.

Mångfald av distributionssystem
En decentraliserad produktion, där man strävar efter att konsumera produkter som är producerade så nära som möjligt, innebära en radikal nedskärning i den globala livsmedelshandeln. I stället måste man skapa ett mångförgrenat lokalt och regionalt distributionssystem. I det finaste nätverket handlar det om att fördela överskott till grannar och bekanta. Det är i regel på denna nivå som skogsträdgården befinner sig. På nästa nivå kan produkterna nå ut via gårdsbutiker, prenumeration på grönsakslådor och samordnade leveranser av de lokala produkterna till butiker i bioregionen.

Mångsyssleri
Odlingen kommer att bli en del av vår vardag. Om vi skall kunna göra verklighet av det produktiva hemmet och det uthålliga lokalsamhället, måste vi dra ner på lönearbetet och lägga mer tid i hemmet och i det lokala engagemanget. Vi kommer att ha ett omväxlande arbete; lönearbete för att få kontanter och en många olika typer av självverksamhet (t.ex. byggande och odling) i och kring vårt boende och i lokalsamhället. Skogsträdgården kommer att vara en viktig del i denna självverksamhet.

KAN KUNSKAP FRÅN SKOGSTRÄDGÅRDEN BERIKA ANNAN PERMAKULTURDESIGN?

De naturliga ekosystemen som modell
Jag menar att ett systematiskt arbete med skogsträdgårdsodling även kan stärka den designmässiga sidan av permakulturen. Vi får fördjupad kunskap om ekosystemen och vi lär oss att designa och arbeta med komplexa system. Dessa kunskaper kan vi dra nytta av i alla odlingssystem, men vi kan också dra paralleller och lärdomar till permakulturdesign i allmänhet.

Man kan se det som att man genom att arbeta med skogsträdgårdar går tillbaka till permakulturens ursprung och kärna. Jag kan därför inte låta bli att ta upp något om permakulturens utveckling. Skogsträdgårdstanken ligger mycket nära de odlingssystem som utvecklades av Bill Mollison och David Holmberg, när de introducerade permakulturbegreppet i 1978 i boken ”Permaculture One: A Perennial Agriculture for Human Settlements”.  Patrick Whitefield (2004) kallar denna första fas i permakulturens utveckling för ”original permaculture”. Poängen med denna ”ursprungliga” permakultur var att imitera naturliga ekosystem. Marken skulle hållas täckt och träd och perenna grödor spelade en stor roll. Permakulturbegreppet utvidgas efterhand till ett mer generellt designredskap. I “Permaculture, A Designer’s Manual” (1988) menar Mollison att komponenterna ofta redan finns. De skall bara arrangeras om och kopplas till varandra på ett ändamålsenligt sätt så kan man skapa system som i hög grad är självskötande. Denna fas kallar Patrick Whitefield ”design permaculture”. I ”Introduction to Permaculture”(1991) utvidgas begreppet ytterligare, genom att permakultur inte längre bara står för ”permanent agriculture”, utan även för ”permanent culture”.

Att vi har utvidgat permakulturen till att bli ett allmänt designredskap som inkluderar människan och samhället, innebär inte att vi skall sluta att hämta inspiration och kunskap från naturen och ekosystemen.

Synergetiska systemFör att utveckla skogsträdgårdsodlingen måste vi fördjupa kunskapen om de naturliga ekosystemen. Vi måste lära oss att beskriva och förstå komplexa system och relationen mellan olika komplexa system. Denna kunskap måste bearbetas och struktureras, så att vi kan använda den för design.

Jag tror att vi kan dra nytta av denna kunskap om komplexa ekosystem för att utveckla permakulturen. Då menar jag framför allt för att kunna designa de sociala strukturer och processer som är nödvändiga för en omställning till ett hållbart samhälle. En ”klassisk” permakulturdesign handlar i regel om att designa ett geografiskt område och att få det till en välfungerande enhet, enligt alla de kriterier som vi har i permakulturen. Detta är bra. Men det handlar också om att samordna olika permakulturinspirerade och permakulturinriktade projekt. Just nu börjar det hända mycket inom permakultur. Många har hört namnet. Fler och fler börjar förstå delar av det. Vi har en liten, men växande skara, som har gått designkursen.

Bland dessa finns en medvetenhet och motivation att arbeta mot ett ”permakultursamhälle”. I princip finns redan den kunskap och de färdigheter som behövs för detta nya samhälle. Samtidigt lever vi i en mycket splittrad värld. Därför är en av de största utmaningarna i dag att få alla projekt, positiva initiativ, kunskaper och andra resurser att samverka och stärka varandra på ett sätt så att det går framåt. Därför ser jag det som en av våra största utmaningar, att med permakulturtänkandet som grund, designa en organisation för hur vi kan få dessa projekt och processer att samverka. Det är säkert många som har funderat på detta och själv har jag bara precis börjat nosa på det. Jag skall i alla fall ta upp några aspekter, som man kanske kan arbeta vidare med.

Mollison har samarbete som en av de mest grundläggande principerna i permakultur. Han skriver:

Principle of CooperationCooperation, not competition, is the very basis of existing life systems and of future survivel. (Mollison 1990, s. 2)

Jag menar att detta är något vi skall lyfta fram som ett adelsmärke för permakultur och konsekvent arbeta för att utveckla och fördjupa våra metoder för samarbete och samordning.

I mitt arbete med skogsträdgården är det potentialen i synergetiska system som påverkat mig mest. Jacke och Toensmeier (2005, vol. 2: s. 6) beskriver detta på ett mycket övertygande sätt när det gäller skogsträdgården. Synergin mellan strukturer, processer och mekanismer är själva kärnan i hela skogsträdgårdskonceptet. Författarna visar hur man får en ”overyielding polyculture” (= synergetisk polykultur) genom att skapa sex samverkande ”ecosystem dynamics” (= egenskaper hos ekosystemet, t.ex. ”minimal konkurrens”, ”självgenererande bördighet” och ”friska plantor”). Varje ”ecosystem dynamics” byggs i sin tur upp av en kombination av samverkande strategier. Dessa strategier är ofta gemensamma för olika ”ecosystem dynamics”. Detta blir ett antal stora och små tvärslår som stärker hela bygget.

Ömsesidigt stödjande växtkombinationer (”mutual-­support guilds”) är ett begrepp som är i linje med dessa tankgångar.

Principerna om hierarkier av synergetiska system tror jag att är något som vi kan ta med oss som ett mönster när vi bygger upp en samordnande organisation för vårt permakulturella  utvecklingsarbete. Vi har precis satt i gång en process för att utveckla en sådan organisation i Malmö.

Det är en del på gång nu i Malmö som kan utgöra en grogrund för permakulturinriktade projekt, t.ex. en stor satsning på gröna skolgårdar och ett nyvaknat intresse för statsodling hos många olika grupper. Det innebär att vi kanske kan vara med och skapa små kärnor av ”permakulturaktiga” strukturer här och där. Det är då viktigt att vi kan utnyttja dessa på många olika sätt och från början baka in ett mångfunktionellt tänkande, där man ser till det omgivande närsamhället. Man kan t.ex. koppla ihop behov och funktioner hos olika verksamheter, t.ex. arbetsplatser, skolor, äldreboenden, bostadsområden. I detta sammanhang har vi inte bara nytta av begreppet (”mutual-­support guilds”) utan även ”resource-sharing guilds”, d.v.s. att vi systematiskt inventerar olika verksamheters behov och resurser, så att vi kan samordna och matcha behov och resurser i tid och rum.

Jag tror att permakulturen skulle kunna vinna många människor genom att bidra med ett designtänkande som går ut på att skapa ”win-win”-situationer. Om man kan få med många människor i arbetet med målformuleringar, platsanalys, inventera behov och resurser o.s.v. kan vi kanske dessutom få igång många självgående positiva processer.

AVSLUTNING
Arbetet med skogsträdgården ger mig hopp. Jag blir stärkt i uppfattningen att det i ekosystemens dynamik finns en kraft, som kan ge den produktion vi behöver för att försörja oss. Lika viktigt är att jag känner att skogsträdgården kan lyfta fram de konstruktiva sidorna hos oss människor. Skogsträdgården är ett område för ett harmoniskt möte mellan vårt intellekt och vår intuition och det är ett område för personlig, social och pedagogisk utveckling. D.v.s. hoppet ligger i den mänskliga potentialen kopplat till den biologiska potentialen.

Detta är något vi kan börja göra nu! Hemma, hos grannen, på skolan, på jobbet!

/Esbjörn Wandt

REFERENSER

Alexander, C. et al.1977 A Pattern Language. New York. Oxford University Press
Antonovsky, A. 1987 Hälsans mysterium. Natur och Kultur.
Björklund, J. & Helmfrid H. 2010, Klimatsmart lantbruk – stor- eller småskalig? Centrum för Uthålligt Lantbruk, SLU.
Hart, R. 1991, Forest Gardening. Green Books.
Holmgren D., 1994, Trädgårdsodling som jordbruk: Ett permakulturellt perspektiv, i Permakultur, Nordisk Nyhetsbrev nr 24, 1994.
Jacke, D. & Toensmeier, E. 2005, Edible Forestgardens Vol1 and 2. Chelsea Green publishing.
Leissner, M. 1997, Villrosene – ökologi i hagen. Landbruksforlaget. Det norske hageselskap.
Mollison, B.& Holmgren, D.1978, Permaculture One. A Perennial Agriculture for Human Settlements. Transworld Publishers.
Mollison, B. 1988 Permaculture: A Designers Manual. Tagari Publications.
Mollison, B. 1990 Permaculture: a practical guide for a sustainable future. Island Press.
Mollison, B. & Slay, R. 1991, Introduction to Permaculture. Tagari.
Whitefield, P. 2004, The Earth Care Manual. Permanent Publications